RSS Flöde

Ledsen familj

Postat den

Nu skulle det egentligen ha gjorts klart ett nytt inlägg med massa kakor. Men det är för närvarande produktionsstopp i Trollcafeet. Inställt pga sorg. Vi har förlorat en katt idag. Stortrollet har förlorat sin bästa vän. En i familjen saknas. Det börjar bli trångt där vid regnbågsbron, många som väntar på oss där. 2009_12_30_IMG_3946

Lurvkatten, eller goskatten som hon fått heta här ibland, var den snällaste och gosigaste katt som nånsin funnits. Hon var nästan på dan ett år yngre än stortrollet. Vi hittade henne bakom tre la’ med ved. Grannens honkatt hade lagt sin kull på rännet till vår vedbod, och en liten nyfiken kisse upptäckte att väggen inte var ända intill golvet just där. Hon hade ramlat ner, kom inte upp utan låg och pep. Ren tur att Trollfar var ute och staplade ved samma dag, och trollmor gav sig den på att hitta var det pep. Mellan väggplankorna var det en lite bredare springa, där såg trollmamma ett öga på en liten katt. Då var det bara för trollfar att riva ner sina ved-la’ för inte kunde vi lämna ett djur där! Det var den sötaste lilla ulltussen i världen som satt där. Uppskattningsvis 3 veckor gammal och ute på äventyr. För att göra en lång historia kort fick hon sällskap av sina syskon när vi bar in dem hos grannen. Kattmamman fick stå ut med att ha sina ungar i badrummet och vi bestämde där och då att vi skulle ha den katten. ”Har vi räddat livet på henne får vi ju ta hand om henne!”

Nån månad senare flyttade hon in hos oss och bestämde snart att det var stortrollet som var hennes matte. Stortrollet hade inget emot det. När lilltrollet senare föddes var även hon en bra matte, men det var stortrollet som gällde i första hand. Stortrollet och Lurvekatten har varit bästa vänner i vått och torrt. Katten har tröstat sin matte när det varit problem, trollet har sett till att katten alltid haft det så bra en katt kan ha det. Det har bäddats i otaliga lådor åt den här katten. Ett tag stod en låda i Stortrollets säng, för det var Lurvkattens säng. Jodå, katten sov där.

Det är samma låda som nu har bäddats i för sista gången. Lurvkatten blev sjuk, vi insåg för sent hur dålig hon var. Hennes njurar hade gett upp helt nu. Trollmamma var till veterinären idag och fick det jobbiga beskedet. Vi möttes upp hela familjen utanför djurkliniken för att ta farväl. När världens underbaraste lurvkisse somnade in var det med Stortrollets hand under sitt huvud. Med andra handen kliade Stortrollet sin katt på magen för sista gången. Det var det bästa sättet att kela enligt dem båda. Nu skuttar Lurvkatten runt vid Regnbågsbron ihop med Pälstuss-vovven och Matte-katten. Vi går kvar här i kylan och saknar dem massor!

Precis hitom himlen finns en plats som kallas Regnbågsbron.

När ett djur som varit särskilt betydelsefull för någon dör,
så kommer det till Regnbågsbron.
Där finns ängar och kullar för alla våra speciella vänner
så att de kan springa och leka tillsammans.

Där finns tillräckligt med mat, vatten och solsken,
och våra vänner har det varmt och skönt.
Alla djur som har varit sjuka och gamla
blir återställda till hälsa och vigör;
de som varit skadade eller handikappade blir friska och starka igen,
precis som vi minns dem i våra drömmar från gångna tider.

Djuren är glada och nöjda, utom för en liten sak;
de saknar alla någon väldigt speciell som de varit tvungna att lämna kvar.
Alla springer och leker tillsammans,
men en dag kommer någon av dem att stanna upp och titta i fjärran.

Dess klara ögon är intensiva; kroppen börjar skälva.
Hon springer plötsligt ifrån gruppen, flyger över det gröna gräset,
hennes ben bär henne fortare och fortare.
Hon har sett dig, och du och din speciella vän möts till slut
i en lycklig återförening för att aldrig skiljas igen.

Lyckliga kyssar regnar över ditt ansikte,
dina händer smeker på nytt det älskade huvudet,
och du ser ännu en gång in i de tillgivna ögonen på ditt djur
som så länge varit frånvarande från ditt liv
men aldrig från ditt hjärta.

Sen går ni över Regnbågsbron tillsammans…
(okänd författare)

Annonser

»

  1. Nu gråter jag. Jag tänker på mina hundar därborta i regnbågslandet. Lille Sputnik, Bullen, Kasper, Lukas. Hur jag ska stå ut med att förlora den lille jag har nu är mer än jag orkar tänka på.

    Stor kram till dig/er. Tröst hjälper inte nu.

    Svara
    • Tack för omtanken. Det är det värsta med att ha djur, de blir inte gamla nog. Jag har flera vovvar jag saknar, som jag hoppas möter mig vid regnbågen. Det är en tröst, att tänka att de väntar på mig där.

      Svara
  2. Usch det är så tråkigt när ens husdjur blir sjuka!!! Vår katt fick oxå somna in i höstas han hade diabetes!!

    Svara

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s